Skip to content

Monstruöst fängslande

december 27, 2012

Patrik Stigsson, Cirkoli

Jag har över åren kommit att bli misstänksam mot böcker som ges ut ”på eget förlag” – de har ofta varit exempel på hur illa det går om man producerar en bok utan redaktörer, korrekturläsare och formgivare. Eftersom världen (och framför allt min bokhylla) är full av välskrivna böcker jag inte hunnit läsa så har det tagit emot att slå sig ned med vad som med stor sannolikhet ska komma att bli en besvikelse.

På sistone har jag börjat inse att ett förlag inte är en garanti för kvalitè, lika lite som att egenpublicering automatiskt medför brist på densamma. Bokmarknaden är tuff, och det ena njutbara och fantasieggande verket efter det andra har hittat fram till mig på andra vägar än via förlagen. Det senaste i ordningen är Patrik Stigssons Cirkoli.

Den här boken stacks i handen på mig på senaste Swecon (Kontrast i Uppsala) och eftersom omslaget var så pass proffsigt gjort började jag läsa de första sidorna – och insåg snabbt att detta var en fantasyberättelse som inte var lik något jag läst tidigare. Således fick den ta plats på nattduksbordet, högst upp i högen med kvällslektyr.

Som recensent kan jag nu välja en av två vägar. Jag kan fokusera på de problem som Stigssons bok (tyvärr) fortfarande dras med: språk och beskrivningar vacklar, ibland betänkligt; den tilltänkta läsarens ålder far runt en del; världens logik får stå tillbaka för berättelsens estetik. Eller så kan jag lovorda det nytänkande och den berättarglädje som Stigsson visar prov på, och understryka hur ofta han överraskade även en tämligen luttrad läsare som mig åtskilliga gånger.

Jag tänker välja det senare.

Cirkoli utspelar sig i en stad som för länge sedan omgärdades av en dödlig ogrässkog. Denna inspärrning har inte hindrat dem från att leva sitt idylliska småstadsliv, med söndagsutflykter, stadsrådsmöten med läsk och choklad, och ödmjuka tiggarmunkar i ett kloster. Det enda som varnar för att allt inte är så gulligt som det verkar är den obligatoriska vapenträningen för alla barn – och förstås Gustens pappa, som försvunnit in i skogen för,åratal sedan och aldrigt återvänt.

Gusten är en av de tre huvudpersonerna i boken, och påminner om många unga fantasyhjältar: något av en tragisk enstöring, men envis och förnuftig. Huvudperson nummer två är mer ovanlig. Filko är Gustens skyddsängel eller fantasikompis, och även om vuxna inte ser honom så finns han i tillräkligt konkret mening för att kunna bära med sig Gusten och den tredje hjälten, Sofia, genom luften. Sofia är en kavat ung dam som är mer än lovligt skicklig med värja och har tagit plats som en av mina favorithjältar i genren.

Dessa tre dras in i en konflikt som har sitt ursprung i en uråldrig och i det närmaste magisk nöjespark bortom ogrässkogen, och innan berättelsen tar slut har de tvingats ut på rymdfärd, klippas itu, hotas av munkar, flyga på träd, ätas av odjur och dras in i ett fullskaligt krig mot konstgjorda monster. Alla dessa underligheter och fler därtill lyckas Stigsson foga in i en och samma grundberättelse, ofta med förbluffande svängar och kopplingar, men alltid med en berättelse som jag köper. Alla tre är väl tecknade personer som det är ett nöje att följa, och även om miljön och logiken i berättelsen ligger nära barnsagans (jag tänkte ofta på såväl bullerbybarn som Kamomilla stad) så störde det inte mitt intresse. Tvärtom var det skönt att se ett nytt förslag till hur fantasy kan skrivas på svenska. Cirkoli ligger en bra bit bort från anglosaxisk quest-fantasy och närmare Diana Wynne Jones och Joan Aiken, men tonen är väldigt svensk.

Mystiken och magin som cirkusen, tivolit, och karnevalen erbjuder ligger som en grundton i boken, men i motsats till många andra verk som kommit ut under det senaste året eller så, så är Cirkoli bara just det: en grundton. Intrigen utgår därifrån, men växer snabbt till något mycket mer. Härligt!

Har man något intresse för svensk fantasy kan man plocka upp mycket sämre böcker än Cirkoli. Jag läste den med stort nöje!

2 kommentarer leave one →
  1. januari 21, 2013 6:35 e m

    Åh, vad roligt med en blogg med så mycket fantasy! Jag ser också att Fredens pris står på läslistan. Den är riktigt bra! Jag vill även tipsa om Anna Vintersvärds ”Och hon gav sig inte”, som är en mycket annorlunda fantasy, och ”Elementens väktare” av Emma Lundqvist, som satsar på romantisk fantasy. Men varför hittar jag ingen kontaktinformation på webbsidan? Jag skulle så gärna ha velat maila och fråga om jag kunde få skicka ett exemplar av min bok Revolt, även om den är en blandning av fantasy och science fiction.
    /Lisa Rodebrand
    lisaamr@yahoo.com

    • stefanekman permalink*
      januari 22, 2013 6:04 f m

      Kul att du gillar min blogg, och välkommen! Jag läste Fredens pris för flera år sedan på manusstadiet och gillade den. Det är nu riktigt spännande att se hur den har förändrats (till det bättre så långt som jag hunnit). Tack för de övriga tipsen. Däremot brukar jag vara försiktig med att ta emot generösa erbjudanden om böcker eftersom jag sällan kan garantera att de blir lästa. Som du säkert förstår har jag högar med böcker som väntar på sin tur. I förra veckan kom t ex årets lista med texter som ska läsas för The Association for the Recognition of Excellence in SF & F Translation (ARESFFT): 55 noveller för min del. (Och kontakt-info? Är inte detta en kontakt så säg🙂 )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: